Jakob som är frihetsberövad enligt LVU och placerad på en låst SiS-institution, reflekterar över känslan att sitta inlåst och hur det inte går att föreställa sig hur det är, om man aldrig upplevt det själv.
"Att gå i skolan känns som att sitta inlåst", säger vissa av mina vänner. De skulle bara veta hur det känns att sitta inlåst på riktigt. Att vara inlåst innebär att jag sitter inlåst i ett tegelhus, med okrossbara rutor, brandsäkra dörrar, brandsäkra sängkläder, brandsäker madrass, (exakt allt är brandsäkert), lås som det behövs speciella nycklar till. Vart jag än kommer så måste man ha en speciell nyckel för att komma in eller ut ur rum eller byggnader.
Ute i samhället är inte allt så säkert som här. En kompis till mig jämför att sitta och göra läxorna med att sitta inlåst, men den personen gör ju läxorna frivilligt, jag sitter inte här och stirrar in i väggarna dag in och dag ut frivilligt.
Jag skulle vara oerhört tacksam bara för att få gå i en vanlig skola ute i samhället. Mina vänner som säger att det är drygt att gå till skolan förstår inte innebörden av deras fria liv, de kan välja att gå till skolan eller stanna hemma, ändå går de till skolan och klagar sedan över att de känner sig frihetsberövade.
Jag sitter och äter på ett kex och tänker bara på fritid utan lås, utan brandsäkerhet överallt, utan okrossbara rutor, utan personal som är som en svans efter mig dag in och dag ut.
Jag har 1-2 personal som iakttar varje steg jag tar tills jag har stängt min dörr. Bara känslan av att veta att om en timme. imorgon, nästa månad, om ett år, kanske det kommer vara likadant.
För att en person på utsidan ska få en känsla av hur det är att sitta inlåst ska jag ta ett exempel. Tänk dig att du sitter i ett rum. Det är ljudisolerat, men ändå skriker och dunkar du på väggarna för att någon ska höra dig, för att du ska få komma därifrån. Du kallsvettas, skakar i kroppen, får yrsel, du börjar tänka ologiskt, du börjar få upp jobbiga scenarion i huvudet, det positiva i dig försvinner och det negativa tar övertaget om dig, det är då du är på botten av ditt liv, din livslust är på under noll och det finns inget du kan göra för att påverka det, bara förändring.
Så ni alla som säger att gå i skolan, göra läxor och så vidare är som att vara inlåst, när ni väl får dessa känslor som jag nu har beskrivit, då är det kört, för då sitter du inlåst på riktigt.
Text: Jakob Foto: Jonas Klinteberg
