Stör ej - prov pågår

Lärcentrum på Tygelsjö kritiseras för oengagerade lärare som helst inte vill störas av de intagna, bristande stöd och dålig attityd.

Jag är en intagen som är i slutet av mitt 14-åriga straff. Under två år var jag på den öppna anstalten Tygelsjö som jag ändå anser vara en av de bättre i landet. Det som inte fungerade alls var lärcentrum, där det fanns två lärare anställda på heltid. Några mer oengagerade lärare har jag aldrig träffat på något fängelse, inklusive de tre år jag satt i Spanien på 90-talet. En av lärarna undervisade i engelska och den andra hade företagsekonomi som sitt huvudämne, varav de flesta intagna undervisades på distans. De intagna som studerade dessa båda ämnen fick något mera stöd på Tygelsjö, men de som läste andra ämnen fick i stort sett ingen hjälp alls.

Jag kan jämföra med anstalten Skänninge där lärarna var positiva, engagerade och hjälpte alla intagna inom de olika ämnena, det är skillnad som natt och dag. Intagna ansåg att de inte var något annat än plitar. Det viktigaste för dessa båda ”lärare” var att kontrollera närvaron, därefter stängde de dörren till sina kontorsrum. Läraren i engelska satte i upp ett plakat varje dag på dörren där det stod: ”Stör ej, prov pågår”. Båda lärarna använde skolan till att ringa privata ärenden och kom och gick lite som de ville, de täckte upp varandra så att det alltid fanns någon på plats. Båda var väldigt trötta på de intagna vilket märktes tydligt i deras attityd mot oss, de var tvära och korthuggna och ibland otrevliga.

På Tygelsjö fanns det flera intagna som pratade dålig svenska och läste därför SFI på distans. Hur ska man kunna lära sig att skriva och läsa på ett nytt språk genom att bara få en bok i handen och ha telefon- och mejlkontakt med en lärare på en annan anstalt någon gång i veckan. Det är självklart att många intagna ”satt av tiden” eller somnade på lärcentrum. Matematik är också ett ämne där de flesta behöver stöd och hjälp med förklaringar, den hjälp de fick var i stort sett obefintlig. Det fanns många intagna som ville läsa upp sina betyg för att få gymnasiekompetens, men när de efter ett tag upptäckte att de inte fick något stöd så gav de upp. Jag bad vid två tillfällen att få prata med rektorn på region syd när hon var på anstalten hela dagar, hon sa bara: ”du får skriva till mig”. Hon hade hur mycket tid som helst att prata med lärarna, men kunde inte undvara fem minuter med mig. Jag har varit i två andra fängelser som legat i andra regioner och alltid fått prata med rektorn där.

Vår studiesituation som högskolestuderande var inte bra, det fanns ingen bibliotekarie från Malmö bibliotek som det finns på de flesta klass I och II anstalter. Det innebar att man var beroende av att anhöriga lånade och skickade böcker till anstalten, eftersom det är mycket dyrt att köpa böcker. Internettiden var och är 2 x 20 minuter i veckan, det är sekundbevakning vilket innebar att lärarna skulle bevaka oss när vi var ute på nätet. Den som studerar högskola i kriminalvården har ingen hjälp från någon och kan aldrig gå på föreläsningar eller delta i seminarium. Under 2015 är det endast 35 som studerar högskola i Kriminalvården av ca: 14 000 som passerar svenska fängelser varje år och det är inte svårt att förstå varför.

Text: Lennart Tholén Foto: Jonas Klinteberg