Sebbe Staxx – Kartellens röst

Kartellen gör – i författarens tycke – den absolut bästa svenska hiphopen i Sverige idag och för fram ett budskap som politiker och makthavare borde ta till sig.

Kinesen                   Leo Gonzales Carmona, a.k.a. ”Kinesen” är den andra låtskrivande medlemmen (av sju) i bandet Kartellen. Han är född i Chile men uppväxt i Jordbro sedan 11 års ålder, eftersom hans föräldrar var politiska flyktingar. Avtjänar sedan 2004 ett livstidsstraff i Helsingfors för anstiftan till mord. Han skriver sina texter i cellen där han sitter inlåst 22 timmar om dygnet. I de flesta videos som gruppen har gjort, förekommer av den anledningen tröjor med texten "Free Kinesen"

Låtarna handlar om utanförskap, segregation och den kriminalitet och det missbruk som blir effekterna av de brister som känns så tydliga i dagens samhälle.

Gruppen bildades i en finsk fängelsebunker 2007 och spridde sig sedan utanför murarna.

2008 gjorde Kartellen sitt första framträdande som förband åt den legendariske Ice Cube och året efter slog de igenom med prOGramrebeller, som orsakade mycket kritik och fördömande från media genom att vara Sveriges första riktiga ”gangstarap”.

Idag skrivs största delen av låtarna av Leo Carmona a.k.a. ”Kinesen” och Sebastian Stakset a.k.a. ”Sebbe Staxx”, som framför texterna och dessutom har satt upp en pjäs ”Medans vi faller”. 

Pjäsen gick under 2012 på Stockholms stadsteater och förde med sig en mer positiv uppmärksamhet från media, än vad några av deras texter fått tidigare. 

Kartellen släppte 2012 skivan Ånger och kamp och är nu aktuella med uppföljaren Ånger och kamp II som förväntas komma när som helst. Första singeln ”Underklassmusik” har redan kommit ut och visar återigen vilken utveckling som har skett från prOGramrebeller. 

Gruppen fokuserar nu lite mindre på effekterna av problematiken och mycket mer på de bakomliggande orsakerna. Vi har frågat Sebbe om hans erfarenheter av Kriminalvården, vad han tycker om samhällets insatser för att rehabilitera sina produkter och – såklart – Kartellens musik.

Vem är du?

Jag är Sebastian Stakset, en tvåbarnsfar från Bagarmossen, södra Stockholm som gör musik från hjärtat.  Jag vill sätta en nagel i ögat på makten för alla orättvisor och vara en röst för underklassen.

Vad har du för egna erfarenheter av Kriminalvården?

Bara negativa. Det finns inget positivt alls att säga om det. Jag har gjort en 3 och en 2 årsvolta och så blev jag nyligen dömd till 6 månader som jag snart ska sitta.

Vilka förändringar tycker du hade behövts inom KV?

Det är så mycket som skulle behöva ändras. Man måste strukturera om hela deras straffmentalitet för den påverkar i fel riktning. Skaffa ordentlig sysselsättning istället för förvar, så att man känner att man gör nånting vettigt av tiden - studier är viktigt. Bunkrarna måste bort, som Fenix och såna prylar, det är vansinne och skapar bara mer ilska. Sitter man där blir man bara argare och argare och kommer ut ännu mer kriminell. 

Blir man behandlad som ett djur så blir man ett djur – det är enkel matematik.

Sen måste det till mer återrehabilitering när man ska ut i samhället, längre utslussar, arbetsträning, stödlägenheter och annat. Att man får en månads utsluss efter att ha suttit i flera år hjälper inte liksom. Svensk kriminalvård går i helt fel riktning, följer USAs exempel istället för att kolla på Kanada som har helt andra återfallssiffror. Reinfeldt suger Obamas kuk och det gör att all politik går åt det hållet – även kriminalvårdspolitiken. 

Vad är det för skillnad på musiken nu och den gamla från programrebeller?

Det är ingen skillnad på musiken. Vi gör fortfarande musik för underklassen och vi håller fortfarande på samma ideal. Kinesen sitter fortfarande på livstid i Finland och jag är fortfarande här ute och försöker sprida våran musik.

Men den är så mycket mognare och tydligare i sin samhällskritik?

Inget har egentligen förändrats men skillnaden är väl min egen mognad, jag är inte kriminell längre utan jobbar bara med musik. När jag skrev programrebeller så satt jag med en skottsäker väst och en glock men när jag gjorde Ånger o kamp så jobbade jag med ungdomar på fryshuset. Det e klart det blir skillnad. Men musiken har precis samma budskap, vi har bara tonat ner lite för att kunna nå bredare med musiken. Vi vill kämpa politiskt och få den bredare massan att ta det till sig – kidsen i förorterna vet redan allt det här.

Text: Ella Carlqiust Foto: Kartellen