Orimliga säkerhetsrutiner blir sexuella trakasserier

På en daglig basis förekommer sexuella trakasserier på kvinnofängelset Hinseberg. Detta måste få ett slut tycker Filens skribent Ella Carlquist.

Kriminalvården hänvisar ständigt till sina regelverk men konstigt nog så tycks de ha glömt bort ett par paragrafer ur fängelselagens (2010:610) första kapitel.

4 § Varje intagen ska bemötas med respekt för sitt människovärde och med förståelse för de särskilda svårigheter som är förenade med frihetsberövandet.

6 § Verkställigheten får inte innebära andra begränsningar i den intagnes frihet än som följer av denna lag eller som är nödvändiga för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas.

På anstalten Hinseberg sker dagligen olika typer av visitationer - precis som på alla andra anstalter - som utförs av diverse anledningar men har samma syfte, nämligen att "upprätthålla ordningen och säkerheten i anstalten".

När man skriver det så, låter det som om det varje dag sker en mängd överfall, upplopp och rymningar, som till varje pris måste stävjas för samhällets säkerhet.

Men riktigt så ser inte verkligheten ut.

Det har aldrig varit något upplopp på Hinseberg och jag tvivlar starkt på att det någonsin skulle kunna hända, men OM det någon gång händer, så är det just alla dessa försök att "upprätthålla ordningen och säkerheten" som kommer att vara orsaken och här kommer ett exempel på detta.

Varje gång man lämnar industrilokalerna - där väldigt stor andel av fångarna arbetar - ska man avlägsna alla metallföremål och passera igenom en metalldetektor (av liknande typ som finns på flygplatser) medan någon ur personalstyrkan granskar de föremål som man tagit av sig.

Lite komiskt i sammanhanget är, att det på andra arbetsplatser inom samma anstalt går alldeles utmärkt att kontrollera fångarna genom en liten "handjagare" som förs över kroppen utanpå kläderna och som inte ger utslag på småsaker - detta trots att det på dessa arbetsplatser finns tillgång till knivar och liknande, vilket det alltså inte finns på industrin.

Hade detta bara handlat om smycken och nycklar, hade det inte varit ett stort problem, men av någon mystisk anledning så ger den här detektorn ifrån sig signal på minsta lilla och det går därför inte att ha på sig bh genom den här kontrollen - även om det är anstaltens egen bh utan bygel eller andra finesser.

Detta innebär att man tvingas ta av sig sin bh, räcka över den till någon som sedan känner igenom den och gå behålös genom kontrollen medan flertalet ur personalstyrkan och en mängd andra fångar tittar på.

Att man samtidigt är klädd i den löjeväckande utstyrsel som Hinseberg tillhandahåller, med tunt, tight och pastellfärgat, genomskinligt tyg som avslöjar alla detaljer på kroppen, gör absolut inte saken bättre.

Trots protester och klagomål, samt förslag på alternativa lösningar, så har inget gjorts åt den här situationen.

I slutet på 2011 - efter en mindre strejk från min sida - lovade Hinseberg att dela ut ett större antal av en sorts sporttopp som också finns i klädsortimentet, men detta hände inte då och hade fortfarande inte hänt när jag förflyttades därifrån i september 2012.

Normalt sett så får man 2 stycken sådana sporttoppar men eftersom det är träning 3 gånger i veckan och tvättid 1 gång, så är det enkel matematik att se att det inte fungerar.

Detta helt bortsett från att de större kvinnorna inte kan använda dem alls, eftersom de inte finns i deras storlek och något alternativ inte erbjuds, med andra ord är det inte en hållbar lösning ens att dela ut flera eftersom de inte passar alla.

Detta leder till att de flesta använder sina privata underkläder och tvingas få dem granskade två gånger dagligen, ofta av manlig personal, som trots upprepade protester inte ens har några plasthandskar på sig.

Det upplevs naturligtvis som oerhört kränkande av fångarna och är ett ständigt diskussionsämne, men anstaltsledningen bryr sig helt enkelt inte om problemet och löser istället eventuella protester med rapporter, varningar och hot.

Eftersom större delen av personalstyrkan dessutom är fullständigt inkompetenta, orsakade det hela ännu en strejk under hösten 2012 och resultatet av den var; månadslånga isoleringar, varningar som sedan ledde till uppskjuten villkorlig frigivning, samt förflyttning till annan anstalt.

Allt detta för att kvinnorna ville slippa bli utsatta för dagliga och rutinmässiga kränkningar, orsakad av en rutin som hade kunnat förändras mycket enkelt utan att för den sakens skull ge avkall på den berömda "ordningen och säkerheten".

Med tanke på att det funkar utmärkt att använda "handjagaren" i resten av anstalten, så verkar det konstigt att man inte kan använda den vid just industrilokalen - särskilt som det redan finns en sån i byggnaden.

Om det nu är för avancerat eller jobbigt att göra detta, skulle man kunna ändra inställningen på den "metallbåge" som redan används och ha den inställd på ett mer passande sätt, så att den alltså ger utslag för de icke-existerande vapen som rent hypotetiskt skulle kunna finnas men ändå tillåter ett bh-spänne att passera.

Det bör för ordningens skull poängteras att dessa "strejker" bestod enbart av civil olydnad  i form av en vägran att ta av sig bh offentligt och istället genomfördes så kallade skyddsvisitationer - vilket är att man tar av sig samtliga kläder - men i närvaro av garanterat, enbart kvinnlig personal.

Trots att dessa skyddsvisitationer genomfördes villigt och utan protester, utdelades varningar och uppskjuten villkorlig frigivning, samt orsakade flera riktigt långa isoleringsvistelser utan ersättning - vilket är ett dubbelt straff i sig.

Sammantaget så är detta ett av många bevis på att Hinseberg inte visar respekt för fångarnas människovärde, förståelse för deras situation eller har något sinne för proportionerna i sitt eget handlande.

Text:Ella Carlquist Foto:Jonas Klinteberg