Kriminalvårdens främsta uppgift är inte att hålla människor inlåsta

Tidningen Filen intervjuade Aftonbladets nyhetskolumnist Oisín Cantwell om riksdagsvalet som gått, vilket parti som för den bästa kriminalpolitiken och vad han anser om bunkrarna.

Oisín Cantwell skriver varje vecka krönikor i Aftonbladet, allt som oftast på kriminalpolitiskt tema. Han har gått hårt åt Lexbase, kritiserat långa häktestider och kallat Sverigedemokraten Kent Ekroths kriminalpolitiska motioner för ”bisarra”.

I våras deltog Cantwell på tidningen Filens debattsamtal tillsammans med bland andra X-CONS och Kris. Under det samtalet tog han tydlig ställning mot hårdare tag och långa strafftider.

Det är en fredag förmiddag och Cantwell tar emot i Aftonbladets hus bakom centralstationen i Stockholm. Vi slår oss ned i caféet och han bjuder på en kopp kaffe.

Vill du börja med att kommentera valrörelsen som gick?

– Det var ett så kallat super val-år, vilket märkets i den kriminalpolitiska debatten då det var en väldigt populistisk sådan. Justitieminister Beatrice Ask (m) la bland annat ett förslag om att livstidsstraff ska dömas ut oftare för mord, vilket klubbades igenom. Bara Miljöpartiet och Vänstern stretade emot. Det är en beklämmande utveckling.

Moderaterna ville avskaffa ungdomsrabatten för unga förbrytare. De började ifrågasätta tvåtredjedelsfrigivningen. Vissa kallar det straffrabatt men det är det ju inte. Det är en del av verkställigheten. Vi måste fråga oss vad vi vill. Vill vi ha människor som fungerar utanför murarna eller ska de avtjäna hela straffet innanför murarna och sedan bara slängas ut? Jag är av åsikten att tvåtredjedelsfrigivningen är väldigt viktig. Det finns studier från Kriminalvården som visar att ju mer man satsar på det desto mer sjunker återfallsfrekvensen

Finns det några partier som skiljer ut sig i debatten?

Vi har en extrem som är SD som anser att livstidsstraff ska vara bokstavliga och så vidare. Den andra extremen är Vänsterpartiet som idag för den mest humana kriminalvårdspolitiken. Socialdemokraterna är sedan tidigt 90-tal i stort sett identiska med Moderaterna i kriminalpolitiken.

Nu fick vi ett regeringsskifte, vad tror du det kommer att innebära?

De som hoppas på en kursändring kommer bli besvikna. Det finns inga större skillnader mellan justitieminister Morgan Johansson och avgående Beatrice Ask.

Kan man räkna med kursändring i någon fråga?

Har svårt att se det. Däremot har ett par moderater viskat i mitt öra att det kan komma att bli en förändring för deras del nu när de är i opposition. Att de kommer driva på för att vi ska ha färre människor i fängelse. Men det återstår att se om dessa personer har något inflytande i partiet. Överlag har vi en utveckling där allt fler partier vill låsa in fler människor. Men paradoxalt nog har vi idag färre fångar än på länge vilket mest beror på domstolarnas ändrade praxis narkotikapolitiskt. Där befinner sig politikerna och domstolarna på kollisionskurs.

Vi har en närmast aktivistisk högsta domstol som gång på gång gått emot den politiska viljan. Det har exempelvis kommit ett par vägledande domar rörande narkotikabrott. Tidigare har man dömt efter tariffer. Om ambitionen var att sälja till skolbarn eller använda det själv spelade ingen roll, det var samma straff. Nu har HD tydliggjort det här vilket lett till lägre straff för många. En annan grej var när HD för ett par år sedan kom fram till att ett tidsbestämt straff skulle vara normalstraffet för mord, så att man hade marginal uppåt för de absolut grövsta morden. Detta har politikerna nu försökt korrigera med en straffskärpningsregel.

Om du blickar bakåt tio femton år, hur ser du på utvecklingen i kriminalpolitiken?

Det har gått väldigt fort. Det var bara ett drygt decennium sedan som den dåvarande justitieministern Tomas Bodström ville avskaffa livstidsstraffet och fick med sig riksåklagaren på det. Så förändringen har gått fort, tråkigt nog. Människor som vill ha en humanare kriminalvård drömmer sig gärna tillbaka till 70-talet, och mycket var bättre då men mycket var också sämre. Jag snubblade över en historia för ett år sedan som handlar om en äldre man som häktades för mord. Det visade sig att han begått två mord på 70-talet, ett förfärligt brott. Han bröt sig in i en villa, sköt ihjäl en man och en kvinna och skottskadade en tioårig flicka. För detta dömdes han till rättspsykiatrisk vård och släpptes efter ett halvår. Det är möjligt att det var en medicinsk korrekt bedömning att släppa honom.

Men dem som släpper ut en sådan människa tar på sig ett betydande ansvar. På den tiden var det läkare som bestämde detta, idag ska det tas ett domstolsbeslut för att bli utskriven vilket tveklöst är en förbättring. Men överlag har utvecklingen, som sagt, gått åt det sämre. Straffskärpningarna för mord finns det inget stöd för sett till brottsutvecklingen eftersom antal mord sjunker.

Du har bra koll på domar och partiers politik, men har du något intresse för vad som händer innanför murarna?

Jag är intresserad av vad som händer innanför murarna men har inte hunnit med den aspekten, jag har mycket att göra helt enkelt. Men jag ska läsa Filen med intresse. Det har blivit sämre inne på fängelserna. Det finns exempelvis en olycklig utveckling mot att färre och färre döms till rättspsykiatrisk vård vilket betyder att det sitter allt fler psykiskt sjuka personer på kåken.

Vilka är de viktigaste kriminalpolitiska frågorna, som du ser det?

Att förbättra möjligheterna till studier inne på kåken samt att bli bättre på den sista tredjedelen, alltså utslussen. Där tror jag det finns att göra.

Kriminalvårdens främsta uppgift är inte att hålla människor inlåsta,

kriminalvårdens främsta uppgift är försöka hjälpa människor att inte återfalla i brott och där finns en hel del att göra.

Text och foto: Olle Eriksson