Jag försöker så gott jag kan

Sitter bakom ratten cruisar i natten, maxar volymen, suitar om till kostymen.
Kollar så allt är på plats, dags att jobba-hustla, finns ingen tid för rast.
Känner hur pulsen slår, svetten börjar rinna men det är nu jag får, kicken av att smasha, för att sen kunna flasha, glida runt med en para-bunt.
Det sägs att brott inte lönar sig men allting är en risk, ska jag jobba som en hund som slickar rent din disk.

Jag fick aldrig chansen när jag var ung, försökte mitt bästa men min väska var för tung, för tung med problem som kom hemifrån.
Det var där knaset börja och sluta med rån. Alla de andra förstod ingenting, vände mig ryggen, bildade ring, skrek och sa åt mig börja spring.
Att springa blev min vardag, från bråk och misär, nu springer jag för livet ifrån Aina här och där.
Jag kan ju mycket annat men får aldrig nån chans, det enda som jag kunde bra var att hustla pengar med min dans.
Varje natt samma sak, hustla dansa på nått hak, jag sminkade på min mask, folk tar dig för ett fnask.
Varje gång samma ord men mina fötter fäster jord, jag visar bara upp en yta för att få vardagen att flyta.

Om folk visste vad som döljer sig bakom denna mask, ett liv utan känslor, dabbar folk ger dom smask.
Men bakom detta livet finns en hemlighet, en människa som döljer sig men som ingen vet.
Alla tänker på sig själva ser inte vem man är, vad man gör, vad man offrar när de inte är där. Jag försöker rätta till mina synder jag lever och jag lär, men kan inte blunda för all skiten som jag bär.
Sömnlösa nätter med rinnande tårar, är allt jag gör idag för mina barn jag lovar.
Varje steg varje tag för bruten lag, står jag ensam och försöker bli ett bättre jag.

Text Leona, Anstalten Ystad Foto: Jonas Klinteberg