Fångarnas restaurang

Tihar food court är inte bara en populär vegetarisk restaurang i västra Delhi, utan även projektet som förvandlat livstidsfångar till kockar och servitörer. Pär Fredborn Larsson äter en tallrik thali med dråpdömde servitören Mehesh Kumar, på restaurangen som är sista steget innan friheten.   

Höga och mycket långa murar sätter sin prägel på kvarteret i västra Delhi. Sedan några månader finns en mötesplats mellan fångar och allmänheten i ett av Indiens mest kända fängelser. Tihar food court, ett initiativ av Tiharfängelsets ledning, har öppet till tio varje kväll. Initiativet är unikt i Indien och har mött positiva reaktioner bland allmänheten och i lokala medier.

Intill restaurangen ligger en möbelaffär, öppen dagtid, även den driven av fångar. Möblerna är tillverkade inuti fängelset.

I rödrutiga skjortor sitter männen inne på den nyöppnade restaurangen. De är numera, efter omkring tolv år bakom galler, kockar och servitörer efter att ha utbildat sig i fängelset, och reser sig, hämtar en meny och ett glas vatten när en gäst stiger in en fredagskväll från den varma svärtan utanför.

Menyn är nordindisk, och kan man inte bestämma sig är en thali, en tallrik med flera olika smårätter, ett gott alternativ.

På väggarna hänger konstverk, en blå tavla som förställer fiskar, borden och stolarna är rustika trämöbler. Allt är tillverkat av några av Tiharfängelsets  13 552 fångar, som även gör bland annat tvål, lakan och senapsolja.

- Vi är halvt fria, kan gå längs muren utanför. Jag hamnade i bråk, blev dömd för dråp och har suttit här i tretton år nu, berättar Mehesh Kumar.

De är livstidsfångar, och har inte rört sig fritt i staden på fjorton år. Men i fängelset har restaurangpersonalen varit skötsamma och kan släppas fria inom kort. Arbetet på restaurangen är det sista steget innan livet bakom galler tar slut.

För att jobba i restaurangen måste du ha suttit i fängelset i minst tolv år. Fångar som kan släppas fria inom två år väljs för jobbet. En familj med tre olika generationer stiger in i restaurangen, två bord föses samman och Mehesh Kumar fyller en bricka med vattenglas. Stämningen är lättsam, de skrattar och tar beställningar. De tjänar 74 rupees om dagen, knappt tio kronor.

På thalin ligger en linsrätt, en gryta med ostbitar i, blandade grönsaker, ris och bröd, allt så gott att den tar slut på nolltid. Kocken, som fängslats i ett drogrelaterat ärende, kommer med mer mat och fyller på tallriken. Under tiden har dörren ut slamrat och de flesta av rummets femtio platser blivit upptagna.

- Vi har redan varit här sex gånger. Maten är delikat, och vi bor i närheten. Varför inte gå hit istället för att beställa en pizza, och samtidigt göra en god gärning? undrar Nishat Arora, som sitter i ett stort sällskap.

Text och foto: Pär Fredborn Larsson