Ett straff som berör hela familjen

Vad är Bryggan?

Bryggan är en ideell förening och ger stöd åt barn och ungdomar som har en förälder i fängelse eller häkte. Bryggan arbetar utifrån ett barnperspektiv, vilket betyder att vi alltid sätter barnets behov och rättigheter främst. Genom olika slags aktiviteter, grupper och enskilda samtal får barn och ungdomar stöd och kunskap samt möjligheten att träffa andra barn och ungdomar i en liknande situation. Även föräldrar erbjuds stöd både individuellt och i grupper. Bryggan finns på följande orter: Stockholm, Karlstad, Norrköping, Nyköping, Sala, Örebro, Malmö, Göteborg.

Vill du ringa eller skriva till Bryggan Stockholm? Tel. 08 50129310, Bryggan Stockholm Magnus Ladulåsgatan 6 A 11886 Stockholm.

 

Enligt Kriminalvården finns det cirka 30 000 barn i Sverige som berörs av att ha en förälder i häkte, fängelse eller frivård. Förutom barn påverkas också partners, föräldrar, syskon och andra nära och kära. Anhörigstöd saknas dock helt i stora delar av landet och många försöker förgäves hitta någon att prata med och kunna ställa sina frågor till. Någon som förstår, någon som inte dömer.

Fängelsedomen kommer som en chock för de flesta anhöriga, inte minst barn. Mängder av frågor dyker upp: vad händer nu, vad säger jag till kompisar, till släkten, i skolan och på jobbet? Samtidigt som man tampas med frågorna om sitt, växer också oron för den som sitter inlåst. Barn kan undra om pappa eller mamma får mat, om andra intagna eller Kriminalvårdens personal är snälla mot honom/henne, om han/hon har kompisar, om det finns läkare ifall man blir sjuk? Vuxna anhöriga saknar information i praktiska frågor; hur går besöket till, vad har anhöriga för rättigheter, hur blir det med ekonomin, om barnen tar skada etc. I slutet av straffet oroar man sig kanske över hur framtiden kommer att fungera. Både barn och vuxna visar starka och motstridiga känslor: ilska, oro, maktlöshet, rädsla, sorg, saknad och kärlek.

Att berätta eller inte berätta?

Både forskning och möten med barn visar att barnen mår bäst av att få veta sanningen. Att berätta att ens pappa eller mamma sitter i fängelse är bland det svåraste man behöver säga till sitt barn, men sanningen lönar sig i längden. Hela familjen kan då börja bearbeta och sörja tillsammans. Att behöva leva i lögn är en onödig nödlösning i en redan jobbig situation, och som i värsta fall kan leda till ytterligare känsla av svek när lögnen avslöjas. Barn är mycket smarta och tolkar omgivningens signaler som vuxna, ibland bättre. Förvirringen och att inte kunna ställa frågor om det som händer runt omkring en ger större negativa konsekvenser än öppenhet och ärlighet.

Ofta är fantasin värre än verkligheten för barn som märker att allting inte stämmer. Det är vanligt att barn tar skulden på sig: allt är mitt fel, föräldern begick brottet för att jag tjatade, föräldern kanske inte tyckte om mig och hittade en ny familj, eller att föräldern har hamnat i en olycka och behöver hjälp, har blivit kidnappad eller t.o.m. är död. Många får i början höra att föräldern jobbar på en annan ort. Barn kanske märker att det inte stämmer, men har också förstått att man inte ska ställa frågor, att ämnet är känsligt. ”Ibland kan vuxna vara hur dumma som helst” säger en flicka som tidigt såg hur allting låg till. ”Fröken, min pappa sitter i fängelse men säg inte till mamma för hon vet inte” säger en annan som vill skydda sin mamma ”som inget vet”.

Hjälp på vägen

Vad kan man då göra i en livssituation som för stunden kan kännas helt hopplös? Så svår att man helst vill glömma bort allt, stänga av. Ibland kan små medel hjälpa på vägen. Att våga prata, söka hjälp, beröra smärtan är viktigt. För de som har tillgång till Internet finns det en del information att läsa på t.ex. Kriminalvårdens hemsida (anhöriginformation och barnsidor) och hos organisationer som Bryggan och Solrosen. På hemsidorna hittar man också telefonnummer man kan ringa för att kunna fråga vidare, få tips utifrån sin egen situation eller om man vill ha en pratstund.

Text: Pia Bergström Foto: Jonas Klinteberg