Dagens kriminalvård är förnedrande

Insändarskribenten menar att kriminalvården har ett överdrivet säkerhetstänk. Något han tror leder till att fångar kommer ut ur fängelset farligare än de var när de låstes in.

 

Dagens enkelspåriga kriminalvård genomsyras allt för ofta av ett överdrivet säkerhetstänk. Detta leder till att en del fångar förvärrar eventuella sjukdomar eller till och med riskerar sina liv. Eftersom kriminalvården tvingar dem att åka till sjukhus eller tandläkare med handbojor och midjefängsel, väljer många att inte uppsöka vården. Många avstår även från att uppsöka fängelsets sjukavdelning, eftersom de skulle riskera att skickas vidare till sjukhus i bojor. Vem vill bli behandlad som en Guantanamofånge?

Idag görs inte en individuell bedömning av fångarna utan kriminalvården drar alla över en och samma kam och bedömer samtliga som högriskfångar.

Jag är själv en av dem som vägrar att åka till sjukhus eller tandläkare i bojor. Jag mår psykiskt dåligt av att bli offentligt förnedrad och väntar hellre med att uppsöka läkarvård tills jag blir frigiven. Men det är såklart riskfyllt, för då blir det aldrig av att jag går till någon läkare.

De som skriver fängelselagarna borde själva tvingas bli behandlade på samma sätt innan de beslutar om säkerheten på våra anstalter. De flesta fångar är inte farliga, utan oftast småtjuvar som hamnat snett i samhället. Men en tid med detta säkerhetstänk leder till att fångarna blir  farligare och kommer ut i samhället mer skadade än de var när de kom in i fängelset. Dessa människor, för det är ju faktiskt människor det handlar om, uppför sig till sist så som de själva blivit behandlade, med ett uppdämt hat utan respekt för andra.

Inne på fängelserna tar man även bort nästan allt som kan göra tillvaron lite enklare för oss fångar. Kortlekar beslagtas bara för att någon gör bort sig och blir skuldsatt. Detta system, att kollektivt bestraffa alla fångar är inte värdigt en human fångvård.  Att kollektivt bestraffa intagna är förbjudet enligt svensk lag. Att tillåtas röka en till två gånger om dagen är en annan idiotisk regel inom kriminalvården som omyndigförklarar oss intagna. Det är inte ett lagbrott att röka ute i samhället, men inne på anstalterna kan vi få förlängt straff om vi tjuvröker. Att inte få ringa sina nära och kära är ytterligare en åtstramning som kriminalvården tillämpar flitigt. Om man frågar varför man inte får tillstånd hänvisar de till att det inte är tillåtet att ringa mobil, något snart alla har i dag. De skyller även på är att den man vill ringa till är en säkerhetsrisk. Men de behöver inte uppge varför personen är en säkerhetsrisk, och kan därför använda sig av ursäkten godtyckligt.

Jag läste en artikel i Filen som handlade om kriminalvårdens vision ”bättre ut” och slås genast av tanken; hur har de tänkt då? Är det så att de som stiftar fängelselagarna lever i en fantasivärld? Kanske samma fantasivärld som Kent Ekroth (SD) som tror att det är lyx att sitta i svenska fängelser? För jag undrar vad fan han vet om att sitta i fängelse? Han är mer än välkommen att leva i lyx bland oss på kåken. Det är skitsnack. Varenda fånge vet att det är tvärt om. Eller skapar kriminalvården farliga fångar för att fylla högriskfängelserna? De har redan byggt två stycken: Salberga och Saltvik. Är det möjligen så att de vill fylla ut alla tomma platser på dessa anstalter? Nej, så länge lagarna skrivs av de som bara är ute efter att hämnas kommer det aldrig komma något bra ur en fängelsevistelse.

Visst, folk kanske tycker att om vi inte trivs med hur kriminalvården bedriver sin verksamhet så får vi väl ge fan i att begå brott. Men fullt så enkelt är det inte. Jag tror ingen vaknar upp en morgon och bestämmer sig för att bli kriminell. Problemen är mer komplexa än så och ska vi någon gång komma till botten med dem så måste vi se till hur de har skapats. Inte som vi gör idag och rotar i problemen när det redan är försent. För ofta börjar allt i unga år, genomsyrade av ett utanförskap. Men att skicka ungdomar på ungdomshem, skolhem och barnhem som man gjorde på 1900-talet, löser ingenting. Många av oss som blev placerade på dessa ställen är de som fyller fängelserna idag.

Text: Jimmy Jähnke Foto: Jonas Klinteberg