Filen är en tidning för och av frihetsberövade. Du som sitter inne prenumererar för 70 kr per år, du i frihet betalar efter förmåga. Läs mer >
Filen nummer 1, 2014 har äntligen kommit från tryckeriet och skickats ut till samtliga prenumeranter. I detta numret berättar Viktor om när han lämnade nazismen under sin tid i häktet, Börje skriver en insändare om hur förnedrad han blev av personalen på psyket då han skulle spela på hästar, tillsammans med kryss, panelfrågor och en massa annat.
Julen är en högtid då det sprids mycket glädje, kärlek och värme. En högtid då vänner, släkt och familj samlas för att visa sin uppskattning till varandra. Julen är en självklarhet för många, men en dröm för andra att få uppleva tillsammans med alla den håller kär.
Låtarna handlar om utanförskap, segregation och den kriminalitet och det missbruk som blir effekterna av de brister som känns så tydliga i dagens samhälle.
Gruppen bildades i en finsk fängelsebunker 2007 och spridde sig sedan utanför murarna.
Konsertlokalen på kafé 44 på Södermalm i Stockholm var under lördagen fylld till sista bänkraden då Tidningen Filen bjudit in till ett panelsamtal om kriminalpolitik och fängelser.
Visste ni att USA har två och en halv miljon av sina medborgare i fängelse? Hela 700 fångar per 100000 invånare? USA har dessutom förvandlat sina fängelser till en mångmiljard-industri med gratis arbetskraft. Privatiseringar till stora företag blir allt vanligare, och Sverige är på samma väg. Danmark också.
I en artikel publicerad 2005 i Aftonbladet, pekas gänget Asir ut som en Islamistisk grupp med kopplingar till Usama bin Ladin. De ska enligt uppgifter till Aftonbladet rekrytera terrorister inne från Svenska anstalter.
Vi vill börja med att tacka alla er läsare som följt oss under vårt första år och vi hoppas att ni följer oss även under 2014. Vi vill även passa på att önska alla en god jul och ett gott nytt år och vi ses igen den 7 januari. Hoppas alla har det bra fram tills dess oavsett om ni firar eller ej.
Många varma hälsningar från oss i redaktionen.
Det var i oktober. Jag kände ett tomrum och en växande oro. Jag hade inte hört från pappa på flera dagar. Dagar blev till veckor och fortfarande inget svar. Jag gick igenom ett flertal olika scenarion i mitt huvud om vad som kunde tänkas ha inträffat innan jag fick höra sanningen.
I november 2012 inställde jag mig på Hinseberg för att avtjäna ett fängelsestraff på två månader. Jag var då gravid med mitt yngsta barn och lämnade de andra tre till sin biologiska pappa. Han valde att överlämna dom till socialen då han inte orkade ta hand om dem och de blev placerade i jourhem.
Enligt Kriminalvården finns det cirka 30 000 barn i Sverige som berörs av att ha en förälder i häkte, fängelse eller frivård. Förutom barn påverkas också partners, föräldrar, syskon och andra nära och kära. Anhörigstöd saknas dock helt i stora delar av landet och många försöker förgäves hitta någon att prata med och kunna ställa sina frågor till.
