50 år av kamp mot fängelser

– Skriv! Det är i skrivandet som vi som fängslade kan hitta vägar till befrielse och bryta isoleringen, säger Angela Davis, som menar att skrivande och yoga var det som tog henne igenom hennes 18 månader i häkte. En av världens mest framstående aktivister och akademiker engagerad i fängelsefrågor besökte Stockholm under hösten och Filen var såklart där.

 

TIPS:

BOK: Are prisons obsolete? Av Angela Y. Davis

FILM: Free Angela and All Political Prisoners

 

– Jag blev förfärad när jag hörde att Sverigedemokraterna är tredje största parti i Sverige, säger Angela Davis, aktivist, filosof och akademiker. Hon är på sitt första Sverigebesök på 10 år och är glad att se att den afrosvenska och antirasistiska rörelsen växt sig starkare sedan hon var här sist, trots utvecklingen i riksdagen.

Som politisk tänkare och aktivist är hon känd som medlem i Black Panther Party, för att tala om det som kallas ”det fängelseindustriella komplexet” och nödvändigheten i att binda ihop olika kamper mot kapitalism och för social rättvisa och välfärd. Hon är engagerad i Palestinas befrielse, transpersoners situation i fängelse och menar att flyktingars rättigheter är vår tids stora fråga.

– Det är aldrig en fråga om att välja antingen eller. Vi måsta alltid välja båda.

Växte upp med raslagar

Angela Davis föddes på 1940-talet i den amerikanska södern. De raslagar som skiljde svarta och vita åt formade fullständigt det liv hon som svart kvinna skulle leva. De förbjöd henne att gå på vissa restauranger, sitta var hon ville på bussen och bestämde vem hon fick gifta sig med och vilka skolor hon fick gå på.

– Eftersom jag växte upp i ett ras-segregerat samhälle, blev jag aktivist så fort jag stod upp för att jag var en människa, säger hon.

När hon var tonåring organiserade hon studiecirklar för både vita och svarta elever, som blev avbrutna av polis. På så sätt blev hon allt mer aktiv i medborgarrättsrörelsen i USA, som efter många år av kamp i praktiken avskaffade raslagarna 1964. Angela Davis var då 20 år och hade börjat plugga filosofi. Hon var en engagerad feminist och socialist och anslöt sig till Svarta Pantrarna och Kommunistiska partiet i USA. 1969 fick hon en tjänst som lärare på University of California vilket var så provocerande att till och med delstatens dåvarande guvernör, Ronald Reagan, krävde att hon skulle sparkas.

Medborgarrättsrörelsen var inte på något sätt färdig med sin kamp mot rasism och för social rättvisa bara för att raslagarna var borta, och Angela Davis engagerade sig bland annat för fångar som försökte organisera sig på fängelser. Det var så hon blev brevvän med George Jackson, livstidsdömd för rån och medlem i Svarta Pantrarna.

Terroriststämplades

1970 blev Angela Davis misstänkt för att ha konspirerat till kidnappning och mord för att få Jackson och fem andra fångar frisläppta. Hon stämplades som terrorist och hamnade på FBI:s lista över mest eftersökta personer. Hon satt 18 månader i häkte innan hon frikändes i rättegång.

– Jag skrev min första akademiska artikel i fängelse, säger hon och ler.

Sedan dess har hon skrivit flera böcker och många av dem handlar om hur fängelserna i USA har blivit en storindustri och hur vi kan avskaffa dem.

Angela Davis menar att för att avskaffa fängelser måste vi tänka på ett liknande sätt som de som kämpade för att avskaffa slaveriet, exempelvis W.E.B. du Bois. Alla säger att det är omöjligt. Sen är det plötsligt möjligt. Du Bois menar att det aldrig är tillräckligt att bara slänga bojorna. Målet måste vara att skapa ett samhälle som inte producerar nya slavar.

– Kampanjen mot fängelsesystemet är inte en kamp för att förbättra villkoren i fängelserna, det är en kamp för att göra fängelserna onödiga, säger hon.

I USA är närmare 2,5 miljoner människor i fängelse. Som svart man är det mer sannolikt att du kommer att hamna i fängelse än att du kommer att gå någon högre utbildning. På 30 år har mängden frihetsberövade nästan fyrdubblats. Det är många gånger små brott som kan leda till många års straff på grund av de så kallade ”three strikes you're out”-lagarna som införts de senaste decennierna. De betyder att du får ett strängare straff om du dömts för två brott förut. De döms ut för bland annat drogrelaterade brott, bedrägeri, copyrightbrott och att inte leva upp till kraven staten ställer för villkorlig dom.

Det fängelseindustriella komplexet

Angela Davis menar att när den allmänna välfärden skärs ner eller slutar fungera så hamnar fler och fler människor oundvikligen i fängelse. Nu tävlar gamla industristäder i USA om att få öppna fängelser för att skapa nya arbetsplatser och multinationella företag ser fängelserna som trygga investeringar där fångarna utgör en billig arbetskraft. På så sätt ligger det i både företagens och många medborgares intresse att fängelser finns, helt enkelt för att de är ekonomiskt beroende av dem. Det är detta som är kallas det fängelseindustriella komplexet.

– Massinlåsning på det här sättet är ett sätt att ignorera de egentliga problemen som behöver konfronteras, säger Angela Davis. Istället för att ta tag i frågan om sjukvård för alla, låser man in människor som behöver vård. Bara väck med de människor som inte kan hitta en plats i samhället istället för att göra något åt de faktiska omständigheterna som gjort det svårt.

Fängelsesystemet har lärt sig enormt mycket av militära strategier, och Angela Davis berättar att många av de som anmälts för tortyr av fångar under USA:s krig mot terrorismen har tränats av eller är anställda på fängelser.

– USA påstår sig vara den äldsta demokratin i världen och har som mål att sprida demokrati i världen. Men fängelseindustrin är nog den mest framgångsrika exporten vi någonsin haft.

Att öppna kommunikationen mellan folk i fängelse och världen utanför är något av det viktigaste för att förändra samhället, menar Angela Davis, det är därför vi måste skriva. Men om det inte går att skriva finns det annat som går. På en konferens om kriminalvårdspolitik deltog hon i ett samtal tillsammans med Mumia abu Jamal som är dömd för mordet på en polis 1981. Han sitter på livstid utan möjlighet till frigivning eller permission.

– Det var bara jag och en telefon på scenen, och Mumias röst gick också ut genom en microfon. Det var speciellt för varannan minut avbröts telefonsamtalet för den vanliga informationen ” Det här samtalet kommer från ett federalt fängelse…”. Förutom allt viktigt han hade att säga, var det också det första tillfället som många i det rummet hade pratat med en person bakom galler, säger Angela Davis.

– Många tror att folk i fängelse behöver någon som talar för dem, men sanningen är att de kan tala för sig själva.

Text: Ylva Karlsson. Foto: Nick Wiebe. (WIKIMEDIA COMMONS)