Filen är en tidning för och av frihetsberövade. Du som sitter inne prenumererar för 70 kr per år, du i frihet betalar efter förmåga. Läs mer >
Jag har åtta veckor kvar på min utredning och jag vet inte vart jag ska bo efter vistelsen här. Jag kommer att fylla arton inlåst och det känns skit.
Det värsta med att sitta på SiS är hopplösheten. Hopp är det sista jag har. Utan hopp kan man inte nå någonstans i livet.
Det är bra att det finns skola här så att man kan få hjälp med betygen för de flesta som kommer hit har svårt med skolan.
Det som är bra med helgerna är att man kan gå på aktiviteter med andra ungdomar eller personal. Då sitter man inte bara inne utan något att göra.
Min vardag är nästan alltid densamma. Jag väcks av personalen en strax innan 09:00. Jag går upp och klär på mig, går ut till avdelningen, tar en morgoncigg och försöker sedan äta frukost innan jag följs till skolan.
Jag har haft LVU i 2-3 år och sett den mörka sidan av dessa institutioner. Dem fungerar inte alltid så som dem ska. De följer ofta inte regler och lagar. De som arbetar på dessa institutioner har ett stort behov av maktmissbruk. Det ser man ganska ofta faktiskt. Själv så har jag varit med om både isolering och så kallad ”vård i enskildhet ”. Varför? Jo, jag var ledsen. Kastade lite saker.
